14 april
Hej.
Mycket har hänt på sista tiden. Ja vet knappt om jag själv har hängt med riktigt. Men jag ska försöka att sammanfatta min historia så kort och förstålig som möjligt.
Allt började för ett par veckor sen när ja skulle gå till Z traffik skola och söka körkorts tillstånd. Jag skulle då göra ett syn test och jag klarade naturligtvis inte den. Eftersom jag är halv blind på mitt högra öga. Jag vart då skickad till en optiker och de tog någon extra vecka eftersom vi glömde att boka tid och de vart undanskjutet hela tiden. Jag har aldrig riktigt klaga på att jag är halv blind på ögat så det är väl ingen som riktigt har förstått att jag är det. Eftersom när jag har "klagat" har jag sagt - ja ser lite dåligt mamma.
Iallafall vi bokade tid hos optiker och de var ju bara att kasta pengarna i sjön. Jag såg ingenting och optikern kunde inte hjälpa mig på något vis. Han skrev till Östersunds sjukhus och bad dom kolla upp mitt öga där istället.
"vidgad pupill"
Några dagar senare ringde dom från sjukhuset jag hade fått en snabb tid där. Jag infann mig på sjukhuset enligt avtalad tid. Det var en jätte trevlig läkare som hette Towe som kollade mitt öga hon undersökte länge ja fick ta ultraljud på ögat och ta massvis med kort. Hon kunde inte säga vad det var för fel hon sa bara att hon såg att näthinnan hade lossnat lite nedanför gulafläcken. Efter att hon pratat med mig och så vidare så fick ja äntligen gå hem .
Sen efter någon dag ringde Towe igen.. Hon ville då sammla oss till ett "möte" så min mamma & pappa också kunde få höra från henne vad hon trodde att det var. Pappa Körde upp från stockholm så där satt vi sen. Towe förklarade vad hon hade sett sen sa hon att den KUNDE vara en cancer knöl. Inte för att jag brydde mig då. Jag har väl alltid tänk "sånt där händer aldrig mig". Jag skulle bli nerkallad till stockholm inom 2 veckor.
Efter en vecka eller så så fick jag min kallelse. Jag och mamma for ner vi mötte upp pappa så åkte vi till St:eriks sjukhus . Där kollade först en sjuksköterska på mig. Hon gav mig dropp och kollade om jag såg hennes fingrar och liknande. Sen fick jag komma till en läkare som kollade mitt öga invändigt eller hur man ska säga. Sen fick jag göra ultraljud här och häpna på ögat , inte på ögonlocket utan på ögat. Ja fick bedövningsmedel och det var jätte obehagligt. Dom kollade mina värden och så . Sen så kom det ytterligare en läkare, Charlotta.En jätte gullig tjej. Hon berättade att jag hade cancer. Det var en miljon känslor som svallade upp på mindre än en sekund. Och det är oerhört svårt att förklara hur jag kände precis den sekunden.
Nu har jag opererat in en strål platta i ögat som ska stråla bort min tumör. Jag opererade in den i torsdags och jag har haft värker som man inte ens kan förklara. Jag ska ha plattan i 8 dagar. Dom gjorde även en laserbehandling när jag låg på operationsbordet. När jag vaknade upp i narkosen trodde jag att jag vaknade upp under operationen det var jätte läskigt verkligen.
Nu har det gått ett par dagar. Mitt öga har svullnat upp så ögonlocket nästan hänger över ögat. Och mitt öga är helt blodrött.
Jag är så himla glad att jag har en familj som bryr sig så mycket om mig. Och Jimmy har varit ett underbart stöd.
Jag ska hålla er uppdaterad. Skriver igen imorgon förmodligen..
Mycket har hänt på sista tiden. Ja vet knappt om jag själv har hängt med riktigt. Men jag ska försöka att sammanfatta min historia så kort och förstålig som möjligt.
Allt började för ett par veckor sen när ja skulle gå till Z traffik skola och söka körkorts tillstånd. Jag skulle då göra ett syn test och jag klarade naturligtvis inte den. Eftersom jag är halv blind på mitt högra öga. Jag vart då skickad till en optiker och de tog någon extra vecka eftersom vi glömde att boka tid och de vart undanskjutet hela tiden. Jag har aldrig riktigt klaga på att jag är halv blind på ögat så det är väl ingen som riktigt har förstått att jag är det. Eftersom när jag har "klagat" har jag sagt - ja ser lite dåligt mamma.
Iallafall vi bokade tid hos optiker och de var ju bara att kasta pengarna i sjön. Jag såg ingenting och optikern kunde inte hjälpa mig på något vis. Han skrev till Östersunds sjukhus och bad dom kolla upp mitt öga där istället.
"vidgad pupill"
Några dagar senare ringde dom från sjukhuset jag hade fått en snabb tid där. Jag infann mig på sjukhuset enligt avtalad tid. Det var en jätte trevlig läkare som hette Towe som kollade mitt öga hon undersökte länge ja fick ta ultraljud på ögat och ta massvis med kort. Hon kunde inte säga vad det var för fel hon sa bara att hon såg att näthinnan hade lossnat lite nedanför gulafläcken. Efter att hon pratat med mig och så vidare så fick ja äntligen gå hem .
Sen efter någon dag ringde Towe igen.. Hon ville då sammla oss till ett "möte" så min mamma & pappa också kunde få höra från henne vad hon trodde att det var. Pappa Körde upp från stockholm så där satt vi sen. Towe förklarade vad hon hade sett sen sa hon att den KUNDE vara en cancer knöl. Inte för att jag brydde mig då. Jag har väl alltid tänk "sånt där händer aldrig mig". Jag skulle bli nerkallad till stockholm inom 2 veckor.
Efter en vecka eller så så fick jag min kallelse. Jag och mamma for ner vi mötte upp pappa så åkte vi till St:eriks sjukhus . Där kollade först en sjuksköterska på mig. Hon gav mig dropp och kollade om jag såg hennes fingrar och liknande. Sen fick jag komma till en läkare som kollade mitt öga invändigt eller hur man ska säga. Sen fick jag göra ultraljud här och häpna på ögat , inte på ögonlocket utan på ögat. Ja fick bedövningsmedel och det var jätte obehagligt. Dom kollade mina värden och så . Sen så kom det ytterligare en läkare, Charlotta.En jätte gullig tjej. Hon berättade att jag hade cancer. Det var en miljon känslor som svallade upp på mindre än en sekund. Och det är oerhört svårt att förklara hur jag kände precis den sekunden.
Nu har jag opererat in en strål platta i ögat som ska stråla bort min tumör. Jag opererade in den i torsdags och jag har haft värker som man inte ens kan förklara. Jag ska ha plattan i 8 dagar. Dom gjorde även en laserbehandling när jag låg på operationsbordet. När jag vaknade upp i narkosen trodde jag att jag vaknade upp under operationen det var jätte läskigt verkligen.
Nu har det gått ett par dagar. Mitt öga har svullnat upp så ögonlocket nästan hänger över ögat. Och mitt öga är helt blodrött.
Jag är så himla glad att jag har en familj som bryr sig så mycket om mig. Och Jimmy har varit ett underbart stöd.
Jag ska hålla er uppdaterad. Skriver igen imorgon förmodligen..
Kommentarer
Postat av: storasyster
du är stark älskling!
Postat av: älsklingen
du skriver så fint å förklarar på alla sätt å vis för dom som vill veta men inte vågat fråga gumman
Trackback
